Ellinor väntade i 20 månader på en ny höftkula

Småbarnsmamman Ellinor Dahlgrens höfter hade krånglat sedan tonåren. Till slut skulle hon få en protes. Från första besöket i primärvården fram till operation tog det nära 20 månader. Ellinor säger att all väntan gjort henne både handfallen och förbannad. /TEXT LINDA SWARTZ / FOTO LISA THANNER

I början av januari i år fick 37-åriga Ellinor Dahlgren på Hönö utanför Göteborg äntligen en ny höftkula. Redan dagen efter operationen kunde hon åka hem och när Prio i vården når henne en vecka senare verkar allt fungera som det ska.
– Den här gången är det till och med lite kul med rehabövningarna. Det känns som att det finns hopp, säger Ellinor.

Att hon säger ”den här gången” beror på att Ellinor ända sedan 14-årsåldern har haft smärta i höfterna, främst den vänstra. Grundproblemet är ett syndrom som kallas FAI. Förenklat beror det på förändringar i höftskålen som gör att mjukdelarna i leden kläms och smärta uppstår.

Ellinor har opererats flera gånger med olika metoder. Ingen av operationerna gav ett bra resultat på längre sikt. Men med molande värk och skarp, plötslig smärta kämpade Ellinor vidare med sin vardag, jobbade heltid och fick två barn.
Ju längre tiden gick desto mer förstod hon att en höftprotes måste bli nästa steg. I början av maj 2023 gick hon till vårdcentralen som remitterade henne till ortoped.
Sedan hörde Ellinor inte ett ljud – under tio månader. När det hunnit bli mars 2024 ringde hon för att fråga hur det gick.

– De sa att ”det är din tur snart”. Jag borde kanske ha hört av mig tidigare, men livet tuffade på för fullt, med en ettåring och en sexåring och heltidsjobb. Och kanske var jag lite nervös över att operera in en protes.
I maj hade sjukhuset fortfarande inte hört av sig. Enligt vårdgarantin ska tiden från remiss till en första bedömning hos specialist vara som längst 90 dagar. Nu hade det gått ett helt år. Återigen kontaktade Ellinor sjukhuset. – Jag fick svaret att så här lång tid ska det ju inte ta, men de hade ingen förklaring till varför. Ortopeden gjorde en första bedömning i mitten av juni. Det var solklart att Ellinor skulle ha en protes. Ändå fick hon inte tid för operation förrän 28 november – som ställdes in med mindre än tolv timmars varsel. Orsaken var brist på vårdplatser efter operationerna. – Jag kände bara ”vem ska jag vara arg på nu?” Dessutom hittade koordinatorn först inget nytt datum inom rimlig tid. Då blev jag helt matt.

Till slut fick Ellinor tid för operation den 9 januari, men koordinatorn skrev in henne redan den 8:e för att ”paxa plats”. 618 dagar efter besöket på vårdcentralen fick så Ellinor en ny kula i vänster höft. Hon har gott hopp om att livet nu ska bli lättare.
– Jag fattar ju att jag aldrig kommer att bli långdistanslöpare. Min dröm är bara att bli smärtfri i vardagen./P